Danmarks grönaste röstSøren Ryge avslöjar sina 8 favoritperenner

Det är ingen lättnad utan vidare när Danmarks mest folkkära trädgårdsmästare bekänner att han har gett upp. I en personlig essä i Kristeligt Dagblad denna vecka berättar 79-årige Søren Ryge Petersen att han efter ett halvt sekel av experimenterande har reducerat sin perennrabatt från flera hundra arter till tio. Tio. Och nu är han nöjd.

För den stora skara av svenska och danska trädgårdsentusiaster som har följt Ryges TV-program och böcker sedan 1980-talet är beskedet både nyhet och bekräftelse. Det är inte ofta en man som skrivit ett dussin trädgårdsböcker offentligt erkänner att han har slutat experimentera. Men där sitter han nu, 79 år gammal, och berättar lugnt att han har provat allt — och att det vackra ofta är det enkla.

Av de tio växter han nämner är åtta klassiska perenner — resten är lök och en buske. Inspirerade av Ryges filosofi har vi valt ut de åtta perennerna ur hans lista som trivs bäst i vårt nordiska klimat — och som du hittar i vårt sortiment om du vill plantera dem själv.

Ryge skriver om sina 'sene påskeklokker' — och det är värt att vara noggrann här: han talar inte om den klassiska vita julrosen (Helleborus niger), som blommar redan kring jul, utan om de orientaliska hybridjulrosorna, Helleborus orientalis. Det är de som öppnar sina nickande blommor i februari och mars, ofta medan snön ännu ligger kvar i fläckar mellan plantorna.

Han har gett dem femtio kvadratmeter under hasselbuskar och planterar fortfarande nya när han får möjlighet. När de blommar är det enligt honom själv 'ren lykke' — och det är lätt att förstå varför. Få växter ger så mycket tillbaka för så lite arbete vid en tidpunkt på året då nästan allt annat ligger i dvala.

Hybridjulrosor är ovanligt långlivade. Ryges äldsta plantor har stått i över trettio år och blommar fortfarande lika villigt varje vinter. De fungerar bäst i halvskugga med rik, väldränerad jord — och de tål att bli helt lämnade i fred. Det är just det som är hemligheten, tror han: att inte pilla på dem.

Ryges 'violfrøstjerner' är våra ängsrutor — Thalictrum. Han framhäver särskilt deras förmåga att bryta upp en stor rabatt med sina luftiga, nästan svävande blomstänglar. 'De fylder så meget uden at fylde,' som han uttrycker det. Den kinesiska Thalictrum 'Delavayi' når runt 120 cm och är kanske den mest karaktärsfulla av dem alla — en växt som ger en rabatt höjd och rörelse utan att tränga ut sina grannar.

Bredvid funkiorna växer ormbunkarna — Ryges fjärde favorit. Han nämner dem i samma andetag, för i hans trädgård är de oskiljaktiga: 'sammen med hosta, flot grønt hele sæsonen'. Bladstrukturen är så olika att de lyfter varandra utan att konkurrera, och tillsammans täcker de marken så effektivt att ogräset aldrig får en chans.

På 1990-talet planterade Ryge runda öar med funkior och ormbunkar mitt i sin gräsmatta. Han skriver att han har låtit dem stå i ungefär tjugo år utan att göra något särskilt med dem — och att de fortfarande är 'flot og grønt'. Det är möjligen den största komplimangen en perenn kan få.

Funkior tål nästan vad som helst utom snigeln. Ryges trick är att kombinera dem med ormbunkar — bladstrukturen är så olika att de lyfter varandra utan att konkurrera. För svenska trädgårdar finns ett stort sortiment, från klassiska 'Francee' till den enorma 'Sum and Substance'.

Silverax (Actaea, tidigare Cimicifuga) har Ryge gett trettio kvadratmeter för sig själv. 'Flotte blade og elegante hvide blomster i lange aks hele sommeren,' skriver han, och menar att få perenner ger samma mängd skönhet för så lite arbete. Den är inte spektakulär som ungplanta — men växer sig storslagen med åren, och de smala vita axen som lyser i halvskuggan från juli till september är värda väntan.

Bronsbladet — Rodgersia — började blygsamt i ett hörn av rosenrabatten. Idag har det erövrat hela platsen, och Ryge har låtit det ske: 'fordi det er en ualmindelig flot bladplante, der holder alt andet på afstand'. Rosorna är borta för länge sedan. Bronsbladet vann. Och i en trädgård där ägaren har slutat kämpa, är det kanske den finaste sortens seger.

Det är när Ryge skriver om höstanemonen som essän plötsligt blir personlig — och bandet till Sverige finns där, i form av en ljusrosa höstanemon. Han fick den av sin vän Bodil i Lund för trettio år sedan, en helt vanlig höstdag då hon kom hem till honom med en avläggare i en plastpåse. Den erövrade omedelbart ett helt bed och har stått där sedan dess, blommande från augusti ända till frosten.

Det är värt att stanna upp vid den meningen. Få trädgårdsväxter får ett namn — men en växt som påminner dig om en vän varje gång du ser den, det är något annat än en perenn. Det är ett minne som blommar.

Den klassiska ljusrosa Hupehensis-anemonen 'September Charm' påminner mest om den Ryge beskriver. Den trivs i halvskugga, sprider sig lugnt, och ber inte om något — och kanske, om du har tur, ger du om några år en avläggare till en vän.

Pionerna fick Ryge av gartner Anders för tjugo år sedan. Han planterade dem i två långa rader i köksträdgården, där de står än idag — och kommer att stå, som han själv uttrycker det, 'så længe jeg lever'. Korta som blomningen är — bara två veckor i juni — är de oumbärliga.

Pioner är ett livslångt projekt: de hatar att flyttas, men en pion på rätt plats blir trogen i fyrtio år eller mer. Den klassiska 'Sarah Bernhardt' i ljusrosa är fortfarande världens mest sålda pion av en anledning — men den röda systern och de moderna koralltonerna i 'Coral Sunset' förtjänar också en plats i en svensk köksträdgård.

Det finns något försonande i Søren Ryges resa från tusen stauder till tio. Inte ett uppgivande, utan en mognad. Han har provat allt — flox som dog av svamp, blå tidselkulor som sådde sig själva överallt, pragtröllikor som drunknade i ogräs — och dragit slutsatsen att det vackraste ofta är det som får bli kvar i fred.

Kanske är det det bästa trädgårdsråd man kan få: inte vad du ska plantera, utan vad du får sluta plantera. Att välja en perenn är att välja bort tjugo andra. Och kvar står — om man har tur, eller har levt länge nog — de åtta som verkligen är vackra.